Pest eller kolera? Får man välja ebola?

Posted on Posted in Göteborg, Politik

Notera:

Detta skrevs knappt en vecka efter valet, när allt ännu var mycket oklart om hur kommunstyrelseposter skulle fördelas mellan partierna. Föga visste jag att det även vid själva fullmäktigesammanträdet, nästan två månader senare, skulle visa sig lika oklart.

I det kalkylblad som ligger till grund för mina spekulationer och gissningar finns nu även en flik där fullmäktiges beslut, och KS-förslaget visas.

Svårt för Löfven
Löpsedlar fr 20 sep

Få har väl missat att Löfven tycks ha lite svårigheter i sin regeringsbildning. Ändå har en regeringsbildare egentligen det lite lättare än alla de som nu ska få ihop majoriteter i alla kommuner och landsting.
På regeringsnivå gäller det ju bara att undvika en majoritet ”mot” statsministern. På lokal nivå krävs det att man faktiskt får till en majoritet.

På lokal nivå så har man ju inte heller en ”regering” som bara består av majoriteten. Där finns det regler som garanterar att andra grupper, var för sig eller i samverkan, får platser i kommunstyrelse och andra nämnder.

Och valresultatet har gett fler kommuner än någonsin oklara majoriteter. Det är 38 kommuner där Alliansen har majoritet. I 90 kommuner är det Rödgröna majoritet. I hela 160 kommuner är SD och/eller andra partier vågmästare.

Och i vissa kommuner kan man nog få räkna med överraskande koallitioner och udda samverkanspartners, även om Överkalix nog lär ta rekordet där V, Mp och Alliansen samverkat för att få bort ett 80-årigt S-styre.

I min egen hemkommun, Göteborg, är det definitivt inget avundsvärt läge för lokalpolitikerna när de nu ska få ihop nya majoriteter och nya nämnder.

513029124102053889Jag vet inte om vidstående twitter, ska tolkas som om Alliansen redan kastat in handduken, inför de diskussioner som nu måste ta vid. Det torde i så fall vara något överilat …

Som gammal valsiffernörd, ville jag räkna lite på valreslutatet, när nu slutsiffrorna kommit, för att se vilka möjligheter som egentligen finns för att få till stånd någon form av stabilt styre i Göteborg. Först finns det några allmänna slutsater som kan dras:

  • Det går inte att hålla SD utanför Kommunstyrelsen. Oavsett hur de övriga partierna trixar och joxar, så har SD en KS-plats (om de vill ha den). SD skulle hamna i vågmästarställning i KS. (Det skulle kunna gå att hålla SD utanför om man börjar trixa med nämndstorlekar, men det vore knappast något som övriga partier skulle vinna på i längden.  Det vore verkligen att förstärka bilden av Göteborg som den mygel- och fiffelstad, som lett till det usla S-resultatet.
  • S har tappat sju procentenheter i Göteborg och gjort ett katastrofval. De är nu inte längre ensamma på platsen som största parti i fullmäktige, då de får lika många (eller få) mandat som Moderaterna. Det torde vara självklart att det är just ”mygel- och fiffel”- bilden som ligger till grund för S tappade position som största parti. Det kan därför också ligga andra partier till last om de hjälper S att ändå behålla makten.
  • De rödgröna har totalt tappat fyra mandat och Alliansen två. Dessa sex mandat har gått till Fi och SD med tre vardera.
  • Även Vägvalet kan räkna in en framgång, även om de egentligen inte ökat mandattalet.  Men i förra valet låg två av deras fem mandat hos Sjukvårdspartister, som agerat som vildar föregående period. Nu har de fem ”riktiga” mandat att förhandla med.

Platser i nämnder och styrelser fördelas med d’Honts metod, eller heltalsmetoden. Ett system som, när det är få platser att fördela, gynnar de största partierna/grupperna. Det är avsiktligt. Systemet bygger på att man i kommuner ska kunna samverka och samarbeta över partigränser. Därför är det vanligt att partier slår sig samman i olika koalitioner inför valen, och därefter fördelar platserna inbördes.

Det bör påpekas att sådan ”teknisk valsamverkan” kan göras, utan att man därmed ställer politiska krav eller villkor på de som ingår i samverkan.  Det har hänt att man samverkat över alla blockgränser för att få till hyfsat klara majoritetsförhållanden eller få bort personer eller partier från inflytande.  Överkalix, som nämns här ovan är ju ett aktuellt exempel.

Jag roade mig följaktligen med att göra lite räkneexempel på mer eller mindre tänkbara samverkansalternativ. För den som vill kontrollera eller se på uträkningarna finns de här. Låt mig i sammanhanget påpeka att jag vare sig är, har varit eller kommer att bli inblandad i några av diskussioner som nu tar vid. Exemplen ska ses just som räkneexempel, och jag är väl medveten om att det finns både politiska och personella hinder för många av dem.

Ex1-PropOm inga partier skulle vilja samverka med andra, så skulle vi få ett – minst sagt – besvärligt läge i kommunen. Det skulle uppstå lottsituationer i fleratalet nämnder och styrelser. Kommunstyrelsen skulle bestå av: S 4, V 1, Mp 1, M 4, Fp 1, Sd 1 och VV 1. Dock är detta att ganska osannolikt scenarie, men kan ses som en utgångspunkt, för att veta vad partierna så att säga ‘har rätt’ att kräva.

Då vi redan vet att Alliansen har ett väl fungerande samarbete och redan har presenterat en gemensam budget, så kan man nog räkna med att de kommer att samverka i valfrågor också, som i Exempel 2. Då skulle vi kunna få ett läge där Alliansen besätter ordförandeposter och får majoritet i många nämnder, men i  KS och stora nämnder blir SD vågmästare. Det uppstår också lottsituationer som nog de flesta vill undvika.

Det finns dock inget uppenbart skäl till varför S, V och Mp skulle avstå från det samarbete de haft under den senaste mandatperioden. I Exempel 3 ser vi hur styrelser och nämnder ser ut med nuvarande samverkansformer. Då har vi Rödgrön majoritet i alla nämnder och styrelser och de Rödgröna kan låta SD och Alliansen göra upp om det 11:e mandaten i lotterier.

Ex4-Tre blockOm inte SD och VV vill bli åsidosatta, som i tredje exemplet, kan de samverka i ett  ”Vågmästarblock”, som i Exempel 4. Då kan VV och/eller SD ta plats i så gott som varje nämnd och styrelse av betydelse och agera vågmästare ihop, eller var för sig. Detta är knappast en situation som vare sig Rödgröna eller Alliansen skulle uppskatta.

I Exempel 5 visas hur resultatet skulle bli om Hulthén kan bjuder in Fi i ett rödgrönrosa samarbete. Det kostar naturligtvis lite nämndplatser till Fi, men skulle trygga en rödgrön majoritet i de flesta nämnder och styrelser. Lotten kan dock trassla till det här och var. SD/VV skulle besätta platser överallt, men de skulle inte få en vågmästarroll.

Dock finns ju möjligheten att Vägvalet skulle föredra att samverka med Alliansen snarare än med SD. I exempel 6a och 6b visas resultatet om VV samverkar med Alliansen. Notera att det inte skulle göra någon större skillnad. Fortfarande skulle det bli rödgrön majoritet utom i KS, där SD blir vågmästare.  Ur Alliansens synvinkel finns det därför inget att vinna på någon samverkan med VV. Alliansen skulle få släppa till platser, men de får inget ökat inflytande. I samma tabell finns också utfallet om alla partier skulle gå samman mot SD. De skulle ändå inte kunna bli av med  SD ur KS, och i alla andra nämnder skulle det bli rödgrön majoritet.

Ex7-MpI alla ovanstående exempel har jag utgått från ”sannolika” samverkansmöjligheter. Men bara som jämförelse, ville jag även räkna på två mer radikala exempel.

Exempel 7 visar resultatet om  Mp skulle välja att byta block till Alliansen. I 7a  räknar jag med att VV skulle ställas utanför, och att VV då väljer att samverka med SD. Denna konstellation skulle ge en betryggande ”blågrön” majoritet i de flesta nämnder och styrelser. Men Mp byter knappast sida gratis. Det kan ändå bli svårt för Alliansen att driva igenom sin politik. Fördelen för Mp är ju att de skulle slippa att bli förknippad med ”Muteborgsregimen”, samtidigt som de kan behålla sitt inflytande. I Exempel 7b syns fördelningen om VV också skulle tas med i ett stort blågrönt block. Notera att det inte skulle ge Alliansen någon fördel jämfört med 7a. Snarare tvärtom, då SD fortfarande skulle ta plats i KS och både Mp och VV vill ha platser i den blågröna röran.

I Exempel 8 syns resultatet om VV och SD skulle välja att göra vad de kan för att byta styre i Göteborg. Jag finner det helt uteslutet att Alliansen skulle ge sig in i regelrätta förhandlingar med SD, men om SD (och VV) kommer och skrapar med foten och säger ”Vi vill inte ha något mer än de platser vi ändå kommer att få. Vi ställer inga politiska krav. Vi lovar inte att rösta för era förslag. Men vi vill gärna att ni tar över ledningen i stället för Hulthén”, hamnar saken i ett annat läge. I detta scenario är fortfarande SD och VV i praktiken vågmästare, men ordförandeposterna (och initativmöjligheterna) skulle bli Alliansens.

Kan då Alliansen säga ”Nä, vi är inte beredda att ta det anvaret. Det är bättre att Hulthén sitter kvar”?

Jag har en känsla av att vi kommer att få se väldigt intressanta diskussioner i Göteborgspolitiken framöver. Jag har också en känsla av att alla partiföreträdare kommer att få ta emot mycken kritik från både egna och andras väljare den närmaste månaden.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
  • Jag har uppdaterat exempel 7 sedan artikeln först publicerades, så att även alternativet Alliansen + Mp + VV mot S+V+Fi finns med.